En liten funderare
Det som är gjort är gjort och kan aldrig göras ogjort. Man kan be om förlåtelse, kanske få den eller inte. Likväl får man aldrig glömma att en gång älskade vi varandra. Våra liv tog olika vägar. Så kanske det ska vara. Finns evig kärlek ? Ja jag tror det men ibland går det åt helvete ändå. Då är det extra viktigt att inte glömma att vi en gång älskade varandra. Låt bli att vara bitter, det leder ingenstans. Med tiden förändras känslor, kanske förändras kärleken, man finner en ny........Känslorna är lika stormande som förr, men glöm ALDRIG att ni en gång älskade varandra.
"Du har en plats i mitt hjärta en plats fylld med både glädje och smärta den delen kan du aldrig ta i från mig inte ens om någon annan skulle få dig. NEJ!!!! dig kommer jag aldrig glömma i mitt hjärta ska jag dig gömma, i ett hörn kommer du alltid finnas för du är en människa jag vill minnas. tro det eller ej jag kommer alltid ÄLSKA DIG"
Tramsig skrivet av en man ? Kanske, men jag är man att stå för det i alla fall
"Du har en plats i mitt hjärta en plats fylld med både glädje och smärta den delen kan du aldrig ta i från mig inte ens om någon annan skulle få dig. NEJ!!!! dig kommer jag aldrig glömma i mitt hjärta ska jag dig gömma, i ett hörn kommer du alltid finnas för du är en människa jag vill minnas. tro det eller ej jag kommer alltid ÄLSKA DIG"
Tramsig skrivet av en man ? Kanske, men jag är man att stå för det i alla fall
Carpe diem
"Brinn så länge du lever.
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död"
Det här kan ju väcka en del tankar om vår uppfattning av oss själva, eller hur ? Det får mig att tänka på Farbror Jante. Är det inte dax att slänga ut gubben ur våra liv och våga erkänna:
- att vi är bra
- att vi gör misstag
- att vi trampar i klaveret ibland
- att vi gör bort oss ibland
- att vi råkar såra nån ibland
- att vi KAN en massa saker
- att vi är värda vår vikt i guld
- att vi har nåt att säga (ibland)
kort och gott vi är BRA, med våra fel och brister, det är därför vi är så bra
Cura, ut valeas!
